De tidigaste fönstren var enkla öppningar i byggnaders väggar, utan glas eller annan täckning. Dessa öppningar tillät ljus och luft att komma in, men de släppte också in regn, vind och damm. Så småningom började människor täcka dessa öppningar med djurskinn eller tyg för att hålla väder och vind.
På 1:a århundradet e.Kr. började romarna göra fönster av glas. Glas var en lyxvara på den tiden, så bara de rika hade råd att ha glasfönster. Glasfönster var också mycket små, eftersom det var svårt att tillverka stora glasbitar.
Med tiden blev produktionen av glas effektivare och glasfönster blev vanligare. På 1200-talet användes glasfönster i kyrkor och slott i hela Europa.
Den första stora förbättringen av fönster kom på 1500-talet, när den venetianske uppfinnaren Angelo Barovier utvecklade en metod för att göra klart glas. Detta möjliggjorde produktion av mycket större fönster, som släppte in mer ljus och gjorde rummen rymligare.
På 1800-talet gjorde utvecklingen av dubbelhängda fönster fönster mer energieffektiva. Dubbelhängda fönster består av två bågar som glider upp och ner, vilket möjliggör bättre ventilation och isolering.
Idag finns fönster i en mängd olika stilar och material. De är en väsentlig del av alla hem och ger ljus, ventilation och utsikt över omvärlden.
