BIND (Berkeley Internet Name Domain) är en mjukvaruimplementering av DNS-protokollet (Domain Name System). Det används för att översätta värdnamn till IP-adresser och vice versa. BIND är den mest använda DNS-mjukvaran och den är tillgänglig på de flesta Linux-distributioner.
För att installera BIND på ett Linux-system kan du använda följande kommando:
För Debian-baserade distributioner (som Ubuntu):
```
$ sudo apt-get install bind9
```
För Red Hat-baserade distributioner (som CentOS):
```
$ sudo yum install bind
```
När BIND har installerats måste du konfigurera det. Huvudkonfigurationsfilen för BIND är `/etc/bind/named.conf`. Den här filen innehåller inställningar som IP-adresserna för de DNS-servrar som du vill använda och de domäner som du vill betjäna.
När du har konfigurerat BIND kan du starta det med följande kommando:
```
$ sudo tjänst bind9 startar
```
Du kan kontrollera statusen för BIND genom att använda följande kommando:
```
$ sudo tjänst bind9 status
```
Om BIND körs kommer följande meddelande att matas ut:
```
bind9 körs.
```
Du kan stoppa BIND genom att använda följande kommando:
```
$ sudo tjänst bind9 stopp
```
