OSI-modellen, även känd som Open Systems Interconnection Model, är en referensmodell för sammankoppling av olika datorsystem. Den har utvecklats av International Organization for Standardization (ISO) som ett sätt att beskriva hur data överförs mellan två eller flera enheter. OSI-modellen består av sju lager, som vart och ett utför en specifik funktion i datakommunikationsprocessen.
Här är en uppdelning av de sju lagren i OSI-modellen:
1. Fysiskt lager: Detta är det lägsta lagret i OSI-modellen och ansvarar för den fysiska anslutningen mellan två enheter. Den definierar typen av kabel eller medium som används, kontakterna och signaleringsmetoderna.
2. Datalänklager: Detta lager ansvarar för att tillhandahålla felfri dataöverföring över det fysiska lagret. Den letar efter fel i dataströmmen och återsänder skadad data.
3. Nätverkslager: Detta lager ansvarar för att adressera och dirigera datapaket genom nätverket. Den tilldelar unika IP-adresser till varje enhet och bestämmer den bästa vägen för data att färdas mellan avsändare och mottagare.
4. Transportlager: Detta lager ansvarar för att se till att data levereras tillförlitligt från ena änden av nätverket till den andra. Den kontrollerar dataflödet och övervakar överföringen av datasegment.
5. Sessionslager: Detta lager ansvarar för att upprätta och underhålla kommunikationssessioner mellan enheter. Den förhandlar sessionsparametrar som synkronisering och felåterställning.
6. Presentationslager: Detta lager ansvarar för att omvandla data till ett format som kan förstås av både avsändaren och mottagaren. Den hanterar datakomprimering, kryptering och dekryptering.
7. Applikationslager: Detta är det högsta lagret i OSI-modellen och ansvarar för att ge användarapplikationer åtkomst till nätverket. Det inkluderar protokoll som HTTP, FTP och SMTP.
OSI-modellen är ett konceptuellt ramverk som hjälper nätverksingenjörer att förstå hur datakommunikation sker. Det kan också användas som ett diagnostiskt verktyg för att felsöka nätverksproblem.
