Det finns inte en direkt motsvarighet till LPT1 i Linux, eftersom Linux inte använder samma portnamnschema som MS-DOS.
Här är varför:
* enhetsfiler: Linux hanterar hårdvara annorlunda. Istället för portadresser som LPT1 använder den enhetsfiler . Dessa är specialfiler i katalogen '/dev' som representerar fysiska enheter.
* Parallella portar: Medan parallella portar var vanliga tidigare, blir de allt sällsynta. De flesta moderna system använder USB -skrivare, som hanteras av "USB" -enhetsfilerna i "/dev".
Hur man hittar och använder parallella portar i Linux:
1. Kontrollera för parallella portar:
* Kör `ls /dev /lp*` för att lista tillgängliga parallella portenheter.
* Om du ser filer som `/dev/lp0`,`/dev/lp1`, etc., är parallella portar närvarande.
2. Använd enhetsfilen:
* Du kan använda dessa enhetsfiler på samma sätt som du skulle använda LPT1 i MS-DOS. För att skicka data till den parallella porten `/dev/lp0` kan du använda kommandot` cat ':
`` `bash
cat your_data_file> /dev /lp0
`` `
Viktiga anteckningar:
* Driverinstallation: Du kan behöva installera drivrutiner för ditt specifika parallella portkort om det inte automatiskt känns igen.
* Legacy Technology: Parallella portar blir alltmer föråldrade. Det rekommenderas i allmänhet att använda USB-skrivare eller nätverksanslutna skrivare för moderna system.
Alternativ till parallelltryck:
* USB -tryckning: De flesta skrivare i dag använder USB -anslutningar, som enkelt hanteras i Linux.
* Nätverkstryck: Nätverksskrivare erbjuder flexibilitet och gör det möjligt för flera datorer att dela en enda skrivare.
* virtuella skrivare: Linux erbjuder virtuella skrivardrivrutiner som låter dig skriva ut till filer, e -post eller andra destinationer.
Om du försöker använda äldre programvara som kräver LPT1, kan du behöva överväga att köra den i en virtuell maskinmiljö som VirtualBox, där du kan konfigurera en parallellport.
