Linux tillhandahåller containerfunktioner genom namnutrymmen och kontrollgrupper, vilket underlättar skapandet och isoleringen av processer. Med LVK förses dessa behållare med virtuella kärnor som är instanser av Linux-kärnan som skapats och körs i ett kontrollerat utrymme.
LVK är speciellt utformad för att ge containerapplikationer en hög grad av isolering och säkerhet, vilket säkerställer att de fungerar i en begränsad och kontrollerad miljö. Det förbättrar resursutnyttjandet ytterligare genom att möjliggöra för behållare att dela olika systemresurser, såsom minne och CPU-cykler.
Genom att använda en virtuell kärna kan LVK effektivt mildra prestandaoverheaden i samband med containerisolering. Denna virtualiseringsmetod gör att containrar kan köras med avsevärt minskad resursförbrukning jämfört med traditionell containerteknik. Som ett resultat möjliggör LVK ett mer effektivt utnyttjande av systemresurser och förbättrar den övergripande prestandan för de containeriserade applikationerna.
