Parallella och distribuerade system används båda för att förbättra prestanda och tillförlitlighet hos datorsystem. Det finns dock några viktiga skillnader mellan de två.
Parallella system är sammansatta av flera processorer som arbetar tillsammans för att köra ett enda program. Detta kan förbättra prestandan genom att dela upp programmets uppgifter mellan de olika processorerna. Parallella system används ofta för vetenskaplig beräkning, bildbehandling och andra applikationer som kräver en hög grad av beräkningskraft.
Distribuerade system är sammansatta av flera datorer som är anslutna via ett nätverk. Varje dator i ett distribuerat system har sitt eget minne och resurser och kan köra sina egna program. Detta kan förbättra tillförlitligheten genom att tillhandahålla redundans, så att om en dator misslyckas kan de andra fortsätta att fungera. Distribuerade system används ofta för webbtjänster, databasapplikationer och andra applikationer som kräver en hög grad av tillgänglighet.
Här är en tabell som sammanfattar de viktigaste skillnaderna mellan parallella och distribuerade system:
| Funktion | Parallellt system | Distribuerat system |
|---|---|---|
| Antal processorer | Flera processorer som arbetar tillsammans | Flera datorer anslutna via ett nätverk |
| Minne | Delat minne | Distribuerat minne |
| Operativsystem | Enstaka operativsystem | Flera operativsystem |
| Applikationer | Vetenskaplig databehandling, bildbehandling | Webbtjänster, databasapplikationer |
| Prestanda | Förbättrad genom att dela upp uppgifter mellan processorer | Förbättrad av redundans |
| Tillförlitlighet | Inte lika tillförlitlig som distribuerade system | Mer tillförlitliga än parallella system |
En annan viktig skillnad att notera är att parallella system i allmänhet erbjuder bättre prestandaförbättringsmöjligheter om uppgifter lätt kan delas upp medan distribuerade system ofta visar sig erbjuda mer kostnadseffektiva skalbarhetsalternativ men kommer med priset för högre omkostnader (kommunikationsprotokoll mellan datorer i nätverket) .)