Von Neumann-arkitektur
von Neumann-arkitekturen är en designmodell för en digital dator skapad av den ungersk-amerikanske matematikern och fysikern John von Neumann 1945. Den anses ofta vara grunden för modern datordesign.
von Neumann-arkitekturen består av fyra huvudkomponenter:
* Central processorenhet (CPU): CPU:n är datorns hjärna. Den kontrollerar flödet av data och instruktioner, och utför beräkningar och logiska operationer.
* Minne: Minnet används för att lagra data och instruktioner.
* Input/output (I/O)-enheter: I/O-enheter används för att kommunicera med omvärlden. De inkluderar enheter som tangentbord, möss, skrivare och bildskärmar.
* Buss: Bussen är en uppsättning ledningar som ansluter CPU, minne och I/O-enheter.
von Neumann-arkitekturen är baserad på konceptet med lagrade programberäkningar. Det betyder att instruktionerna som talar om för datorn vad den ska göra lagras i minnet tillsammans med data. CPU:n hämtar instruktionerna från minnet och exekverar dem en efter en.
von Neumann-arkitekturen är en mångsidig design som har använts i en mängd olika datorer, från stordatorer till persondatorer. Det har också använts i inbyggda system, som de som finns i bilar och apparater.
Datorn är en programmerbar maskin som kan programmeras för att utföra en mängd olika uppgifter. Användaren ger datorn instruktioner om vad den ska göra, och datorn utför dessa instruktioner.
Datorn har haft en djupgående inverkan på samhället. Det har revolutionerat vårt sätt att leva, arbeta och kommunicera. Den används för allt från underhållning till utbildning till affärer. Datorn är ett oumbärligt verktyg för det moderna samhället.
