Ett paritetskontrollsystem är en typ av feldetekteringsmekanism som används i digital kommunikation och lagring för att upptäcka fel som uppstår under dataöverföring eller lagring. Det innebär att lägga till en extra bit, känd som paritetsbiten, till en grupp bitar (kallat kodord) för att säkerställa att det totala antalet 1:or i kodordet antingen alltid är udda (udda paritet) eller alltid jämn (jämn paritet).
Så här fungerar paritetskontroll:
Jämn paritet :
- Om antalet 1:or i databitarna (exklusive paritetsbiten) är jämnt, sätts paritetsbiten till 0 för att göra det totala antalet 1:or i kodordet jämnt.
- Om antalet 1:or i databitarna är udda sätts paritetsbiten till 1 för att göra det totala antalet 1:or jämna.
Uda paritet :
- Om antalet 1:or i databitarna (exklusive paritetsbiten) är udda, sätts paritetsbiten till 0 för att göra det totala antalet 1:or i kodordet udda.
- Om antalet 1:or i databitarna är jämna, sätts paritetsbiten till 1 för att göra det totala antalet 1:or udda.
När ett kodord tas emot eller läses kontrolleras paritetsbiten för att verifiera om antalet 1:or i kodordet matchar det förväntade värdet (jämnt eller udda). Om en oöverensstämmelse uppstår indikerar det att ett fel har inträffat under överföring eller lagring.
Paritetskontroll används ofta i olika digitala system, inklusive minnesmoduler, nätverkskommunikationsprotokoll och datalagringsenheter. Det ger ett enkelt och effektivt sätt att upptäcka enbitsfel, vilket gör det värdefullt för att säkerställa dataintegritet. Det är dock viktigt att notera att paritetskontroll inte kan upptäcka alla typer av fel, såsom flerbitsfel eller felskurar. För mer robust feldetektering och korrigering används ofta mer avancerade tekniker som cykliska redundanskontroller (CRC) eller forward error correction (FEC).
