Konventionell mjukvaruhantering hänvisar till traditionella tillvägagångssätt och metoder som används för att hantera programvaruutvecklingsprojekt. Dessa tillvägagångssätt fokuserar vanligtvis på strukturerade metoder, fördefinierade projektfaser och hierarkiska kommunikationsstrukturer. Några nyckelegenskaper hos konventionell mjukvaruhantering inkluderar:
1. Vattenfallsmodell:
Vattenfallsmodellen är en sekventiell utvecklingsprocess där varje fas måste slutföras innan man går vidare till nästa. Den består av distinkta steg som kravinsamling, design, implementering, testning och implementering.
2. Dokumentationscentrerad:
Konventionell mjukvaruhantering lägger stor vikt vid omfattande dokumentation. Detaljerade specifikationer, designdokument, användarmanualer och testplaner krävs ofta.
3. Strikt ändringskontroll:
Ändringar av programvarukrav eller specifikationer övervägs noggrant och kan kräva formella ändringsförfrågningar och godkännanden för att minimera störningar i utvecklingsprocessen.
4. Linjär planering:
Projektplaner skapas med traditionella metoder som Gantt-diagram, som fokuserar på linjär progression och beroendehantering mellan uppgifter.
5. Centraliserat beslutsfattande:
Beslutsfattande auktoritet är vanligtvis koncentrerad i händerna på högre chefer eller projektledare, som fattar beslut baserat på hierarkiska strukturer.
6. Kommunikation uppifrån och ned:
Kommunikationen flödar ofta från chefer och projektledare ner till teammedlemmar, med mindre betoning på horisontellt samarbete och feedback-loopar.
7. Rigida metoder:
Konventionella metoder följer ofta fördefinierade metoder, såsom Rational Unified Process (RUP) eller Capability Maturity Model Integration (CMMI), som tillhandahåller standardriktlinjer och mallar för mjukvaruutveckling.
8. Begränsad anpassningsförmåga:
Konventionell mjukvaruhantering kan vara mindre flexibel när det gäller att svara på förändrade krav eller nya teknologier, eftersom den bygger på fördefinierade processer och strukturer.
9. Betoning på effektivitet:
Fokus ligger ofta på att uppnå effektivitet och optimera resursutnyttjandet, snarare än att främja kreativitet och innovation.
10. Mätning och rapportering:
Konventionell mjukvaruhantering använder i hög grad mätvärden, rapporter och statusmöten för att spåra framsteg och leveranser, men dessa kanske inte alltid fångar projektets verkliga hälsa.
Det är viktigt att notera att även om konventionell mjukvaruhantering kan ge struktur och ett ramverk för att hantera projekt, kanske det inte passar för alla organisationer eller projekttyper. Agila metoder, till exempel, har dykt upp som ett alternativt tillvägagångssätt som betonar flexibilitet, samarbete och ständiga förbättringar. Valet av mjukvaruhanteringsmetod beror på olika faktorer som projektstorlek, komplexitet, organisationskultur och utvecklingsteamets preferenser.
