ISO A-serie av pappersformat är internationella standardpappersstorlekar definierade av
International Organization for Standardization (ISO). Dessa format är baserade på standarden DIN 476 som utvecklades i Tyskland 1922 och används flitigt i många länder runt om i världen.
Det avgörande kännetecknet för ISO A-serien är att varje format har ett bildförhållande på √2 (ungefär 1:1,414). Detta förhållande säkerställer att när ett pappersark viks på mitten har det resulterande arket samma bildförhållande som originalet. Denna egenskap är viktig för att bevara proportioner i dokument och bilder.
A-seriens pappersformat betecknas med bokstaven "A" följt av en siffra. De vanligaste storlekarna i A-serien är:
- A0: 841 × 1189 mm (33,11 × 46,81 tum)
- A1: 594 × 841 mm (23,39 × 33,11 tum)
- A2: 420 × 594 mm (16,54 × 23,39 tum)
- A3: 297 × 420 mm (11,69 × 16,54 tum)
- A4: 210 × 297 mm (8,27 × 11,69 tum)
- A5: 148 × 210 mm (5,83 × 8,27 tum)
Varje efterföljande storlek i A-serien erhålls genom att halvera den längre sidan av föregående storlek. Till exempel erhålls A1 genom att halvera den längre sidan av A0, och A3 erhålls genom att halvera den längre sidan av A2.
ISO A-seriens pappersstorlekar används ofta för olika applikationer, inklusive tryckning, skrivning och grafisk design. Deras konsekventa bildförhållande underlättar enkel skalning, vikning och reproduktion av dokument samtidigt som proportionerna av originalinnehållet bibehålls.
