Linux och Windows använder olika processschemaläggningsalgoritmer.
Linux använder en förebyggande prioritetsbaserad schemaläggning algoritm. Denna algoritm tilldelar varje process en prioritet och schemalägger processen med högsta prioritet först. Om en process med lägre prioritet körs och en process med högre prioritet anländer, förebyggs processen med lägre prioritet och processen med högre prioritet schemaläggs.
Windows använder en icke-förebyggande prioritetsbaserad schemaläggning algoritm. Denna algoritm tilldelar också varje process en prioritet, men den föregriper inte en pågående process om inte processen med högre prioritet är en systemprocess. Detta innebär att en lågprioriterad process kan hålla processorn under en längre tid, även om det finns processer med högre prioritet som väntar på att köras.
Här är en tabell som sammanfattar de viktigaste skillnaderna mellan processschemaläggningsalgoritmerna som används av Linux och Windows:
| Funktion | Linux | Windows |
|---|---|---|
| Preemption | Ja | Nej (för icke-systemprocesser) |
| Prioritet | Baserat på dynamiska prioriteringar | Baserat på statiska prioriteringar |
| Schemaläggare | Helt rättvis schemaläggare (CFS) | Windows schemaläggare |
Det är viktigt att notera att dessa bara är standardprocessschemaläggningsalgoritmerna som används av Linux och Windows. Det är möjligt att konfigurera båda operativsystemen att använda olika schemaläggningsalgoritmer.
