Innan Windows Vista gjorde det flera programalternativ att få datorer att ansluta till varandra. Här är några viktiga exempel, beroende på typ av anslutning:
För direkta kabelanslutningar:
* Direktkabelanslutning: Denna inbyggda Windows-funktion (närvarande sedan Windows 95) gjorde det möjligt för två datorer att ansluta direkt med en seriekabel (nollmodemkabel) eller en parallell kabel.
* LAPLINK (och liknande programvara från tredje part): Erbjuds fler funktioner än direkt kabelanslutning, ofta inklusive snabbare filöverföringar och förmågan att styra en dator från den andra.
För nätverksanslutningar:
* netbeui: Ett enkelt nätverksprotokoll som ofta används i små hem- och kontorsnätverk. Det krävde inte komplex konfiguration som TCP/IP.
* nwlink (IPX/SPX): Används främst i Novell Netware Networks men stöds också av Windows för kompatibilitet.
* TCP/IP: Grunden för det moderna internet. Det var närvarande i pre-Vista-versioner av Windows men krävde ofta mer manuell konfiguration.
Dial-Up Networking:
* Windows Dial-Up Networking: Tillåtet anslutningar till andra datorer eller nätverk med ett modem och en telefonlinje. Detta var viktigt för internetåtkomst innan bredband blev utbredd.
Annan anmärkningsvärd programvara:
* Remote Desktop Connection (tidigare Terminal Services): Tillät användare att fjärrkontrollera en annan Windows -dator på samma nätverk eller via Internet.
* PC var som helst och annan fjärrkontrollprogramvara: Tillhandahålls fjärråtkomst och kontroll som liknar fjärrskrivbordsanslutning, ofta med ytterligare funktioner.
Viktig anmärkning:
Pre-Vista Windows-versioner förlitade sig ofta på dessa olika protokoll och anslutningsmetoder, vilket gjorde nätverk mer komplexa än i senare Windows-versioner. Vista introducerade betydande förändringar i nätverk, inklusive förenklad nätverksinställning och ett större fokus på TCP/IP.
