Den andra generationens datorer (ungefär 1955–1964) kännetecknades av följande egenskaper:
* Använder transistorer . Transistorer ersatte vakuumrör som den primära elektroniska komponenten. Transistorer är mindre, snabbare och mer pålitliga än vakuumrör, och de förbrukar mindre ström. Detta gjorde att datorer blev mindre, snabbare och billigare att använda.
* Församlingsspråk . Assembly language är ett programmeringsspråk på låg nivå som är designat för en specifik datorarkitektur. Assembly språk var inte lika lätt att använda som programmeringsspråk på hög nivå, men det gav programmerare mer kontroll över datorn.
* Magnetiskt kärnminne . Magnetisk kärnminne användes för att lagra data och program. Magnetisk kärnminne består av små magnetiska kärnor, som är gjorda av ett material som kan magnetiseras i antingen positiv eller negativ riktning. Detta gjorde att data kunde lagras i binärt format.
* Inmatnings-/utgångsenheter . Inmatnings-/utgångsenheter som tangentbord, skrivare och magnetiska bandenheter användes för att kommunicera med datorn.
* Satsbearbetning . Batchbearbetning var det primära sättet att köra program. Med batchbearbetning skickades en grupp program till datorn på en gång, och datorn bearbetade dem i ordning.
* **Andra generationens datorer inkluderar IBM 709, IBM 1401, IBM 1620, CDC 1604, UNIVAC LARC.
