hur grafik fungerar på gamla datorer:en resa genom det förflutna
Gamla datorer, särskilt de från 80- och 90 -talet, använde en drastiskt annorlunda strategi för grafik än moderna datorer. Här är en uppdelning av hur de fungerade:
1. Hårdvaran:
* Begränsat minne: Dessa datorer hade betydligt mindre minne än moderna system, ofta bara några kilobyte (KB) för lagring av grafikdata.
* Textbaserade skärmar: Många tidiga datorer förlitade sig på textbaserade skärmar, där tecken visades på ett rutnät med en begränsad uppsättning ASCII-tecken.
* Lågupplösningsdisplayer: Även de med grafiska funktioner hade låga upplösningar, ofta 320x200 eller 640x480 pixlar och ett begränsat antal färger.
* Specialiserade grafikkort: I stället för dedikerade GPU:er använde tidiga datorer specialiserade grafikkort, som CGA-, EGA- och VGA -korten, som var ansvariga för att generera och visa bilderna.
2. Programvaran:
* grundläggande grafikprimitiva: Programvara förlitade sig på grundläggande grafikprimitiva som ritningslinjer, cirklar, rektanglar och polygoner, alla genererade och visas av grafikkortet.
* Karaktärbaserad grafik: Många spel och applikationer använde smarta tricks för att skapa grafik med tecken från den begränsade teckenuppsättningen.
* Begränsade färgpaletter: Programvaran var tvungen att använda begränsade färgpaletter, ofta 4-bitars (16 färger) eller 8-bitars (256 färger), och behövde ofta använda smarta tekniker som Dithering för att skapa illusionen av fler färger.
3. Processen:
1. Programvara skickar ritinstruktioner: Programvaran skulle skicka kommandon till grafikkortet för att rita önskade former och bilder.
2. Grafikkort tolkar instruktionerna: Kortet skulle tolka dessa instruktioner och rita bilden på skärmen.
3. Visar bilden: Bilden skulle visas på monitorn, antingen som texttecken eller som en bitmappbild.
4. Några exempel:
* Apple II: Använde ett inbyggt grafikkort med ett begränsat antal färger och en upplösning på 280x192 pixlar.
* Commodore 64: Använde ett anpassat grafikchip med en upplösning på 320x200 pixlar och en palett på 16 färger.
* IBM PC med CGA: Använde ett standardgrafikkort med en upplösning på 320x200 pixlar och en palett med 4 färger.
5. Utmaningar:
* Limited Processing Power: Datorer hade mycket långsammare processorer än moderna datorer, vilket gjorde komplex grafik att göra omöjlig.
* Begränsat minne: Den lilla mängden som finns tillgängliga tvingade utvecklare att vara oerhört kreativa och effektiva med sin grafik.
* Brist på hårdvaruacceleration: Avsaknaden av dedikerade GPU:er innebar att all grafikåtergivning måste göras av CPU, vilket ytterligare begränsade möjligheterna.
6. Evolution:
* När tekniken förbättrades blev grafikkort mer kraftfulla och erbjöd högre upplösningar, fler färger och hårdvaruacceleration, vilket ledde till en revolution inom datorgrafik.
* Moderna grafikkort kan göra komplex 3D -grafik med miljoner polygoner och miljoner färger, långt ifrån den enkla grafiken från det förflutna.
Sammanfattningsvis var grafik på gamla datorer ett bevis på uppfinningsrikedom och kreativitet hos utvecklare som arbetar inom begränsningarna av den teknik som finns tillgänglig vid den tiden. Medan grafiken kan verka primitiv jämfört med moderna standarder, var de ett betydande språng framåt från textbaserade gränssnitt och lägger grunden för de hisnande bilderna vi tycker om idag.
