EBCDIC står för
Extended Binary Coded Decimal Interchange Code . Det är en 8-bitars teckenkodning som används främst på IBM stordatorer och andra IBM-system. EBCDIC utvecklades på 1960-talet som en förlängning av 6-bitars BCD-koden (Binary Coded Decimal), och den har använts sedan dess.
EBCDIC är en teckenkodning, vilket innebär att den tilldelar en unik binär kod till varje tecken. Till exempel representeras bokstaven "A" av den binära koden 11000001 i EBCDIC. EBCDIC innehåller också koder för siffror, skiljetecken och andra symboler.
EBCDIC skiljer sig från ASCII, som är en annan 8-bitars teckenkodning. ASCII används på de flesta persondatorer och andra enheter, medan EBCDIC används på IBM stordatorer och andra IBM-system.
Här är några av de viktigaste skillnaderna mellan EBCDIC och ASCII:
* Teckenuppsättning: EBCDIC har en större teckenuppsättning än ASCII. Detta innebär att EBCDIC kan representera fler tecken, såsom accenttecken och symboler.
* Kodordning: Koderna för bokstäverna i alfabetet är olika i EBCDIC och ASCII. Till exempel, bokstaven "A" representeras av koden 11000001 i EBCDIC, men den representeras av koden 01000001 i ASCII.
* Paritet: EBCDIC använder udda paritet, medan ASCII använder jämn paritet. Paritet är en metod för feldetektering som används för att kontrollera om det finns fel vid dataöverföring.
EBCDIC används fortfarande idag, men det är inte lika vanligt som ASCII. De flesta persondatorer och andra enheter använder ASCII, medan EBCDIC används på IBM stordatorer och andra IBM-system.
