När fler bokstäver eller tecken läggs till i en fil, ökar filstorleken i allmänhet. Detta beror på att varje tecken i en textfil vanligtvis representeras med en kod, som ASCII eller Unicode, som tar upp en viss mängd lagringsutrymme. Till exempel i ASCII representeras varje tecken av en 7-bitars kod, vilket betyder att det kan ha upp till 128 olika värden. Detta innebär att varje tecken i en ASCII-textfil tar upp 1 byte (8 bitar) lagringsutrymme.
När du lägger till fler tecken i en textfil ökar antalet byte som krävs för att lagra texten. Om du till exempel har en textfil med 100 tecken kommer den att ta upp cirka 100 byte lagringsutrymme. Om du sedan lägger till ytterligare 100 tecken till filen kommer filstorleken att öka med ytterligare cirka 100 byte.
Det är dock värt att notera att den exakta filstorleksökningen kan variera beroende på den specifika kodning som används och om ytterligare formatering eller metadata ingår i filen. Vissa textformat, som UTF-8, använder ett variabelt antal byte för att representera olika tecken, så filstorleksökningen kanske inte är direkt proportionell mot antalet tecken som läggs till. Dessutom kan faktorer som komprimeringsalgoritmer och radbrytningar också påverka den övergripande filstorleken.
