Datakomprimering fungerar genom att identifiera och ta bort redundant information i en dataström. När data komprimeras ersätts redundanta mönster och sekvenser med kortare koder, vilket minskar den totala storleken på datan utan att kompromissa med dess innehåll eller kvalitet. Denna process för att ta bort redundant information gör att originaldata kan representeras i en mer effektiv och kompakt form.
Här är en förenklad förklaring av hur datakomprimering fungerar:
1. Identifiering av redundans :Det första steget innebär att analysera data för att identifiera redundanta mönster eller repetitiva element. Dessa redundanser kan förekomma på olika nivåer, till exempel inom enskilda tecken, teckensekvenser eller större datablock.
2. Kodning :När redundanta element har identifierats ersätts de med kortare koder eller symboler. Dessa koder fungerar som representationer för redundanta data, vilket gör att de kan lagras på ett mer komprimerat sätt. Olika komprimeringsalgoritmer använder olika kodningsmetoder för att uppnå optimal komprimering.
3. Avkodning :När den komprimerade datan behöver nås eller användas, genomgår den den omvända avkodningen. Koderna eller symbolerna som används under komprimeringen tolkas och expanderas tillbaka till sin ursprungliga form, vilket rekonstruerar originaldata.
4. Förlustfri kontra förlustkompression :Det finns två huvudtyper av datakomprimeringstekniker:förlustfri komprimering och förlustfri komprimering. Förlustfri komprimering bevarar all originaldata utan några förändringar, så de dekomprimerade data är identiska med originalet. Å andra sidan introducerar förlustkompression en liten mängd distorsion för att uppnå högre kompressionsförhållanden. Denna förvrängning är ofta omärklig eller oviktig för vissa typer av data, såsom bilder eller ljud.
I huvudsak syftar datakomprimering till att eliminera onödiga upprepningar och ineffektivitet i datarepresentation, vilket gör att mer information kan lagras på ett mindre utrymme utan att nämnvärt påverka dess noggrannhet eller användbarhet.