Animation och simulering är båda processer som skapar sken av rörelse, men de skiljer sig åt i sina underliggande principer.
Animation är processen att skapa en illusion av rörelse genom att visa en sekvens av bilder, teckningar eller modeller som gradvis förändras över tiden. Varje bild skiljer sig något från den föregående, så att när de ses i snabb följd skapar de intrycket av jämna, kontinuerliga rörelser. Animation kan skapas för hand, med hjälp av tekniker som traditionell cel-animation eller stop-motion-animation, eller så kan den skapas digitalt med hjälp av datoranimeringsprogram.
Simulering är processen att skapa en virtuell representation av ett verkligt system eller en process, och sedan köra den representationen för att se hur den beter sig över tiden. Simuleringar används ofta för att studera komplexa system som skulle vara svåra eller omöjliga att experimentera med i den verkliga världen, såsom vädersystem, klimatförändringar eller spridning av sjukdomar. Simuleringar kan också användas för att skapa realistiska visuella effekter i videospel och filmer.
Den största skillnaden mellan animering och simulering är att animering främst handlar om att skapa rörelser, medan simulering handlar om att modellera det faktiska beteendet hos ett system över tid. Animation kan användas för att skapa realistiska simuleringar, men det är inte alltid nödvändigt att göra det. Till exempel kan en enkel animering av en studsande boll skapas utan hänsyn till den faktiska fysiken för bollens rörelse. Å andra sidan skulle en simulering av en studsande boll behöva ta hänsyn till bollens massa, hastighet och de krafter som verkar på den för att exakt modellera dess rörelse.
Animation och simulering är båda kraftfulla verktyg som kan användas för att skapa engagerande och informativt visuellt innehåll. Det är dock viktigt att förstå skillnaderna mellan de två teknikerna för att kunna använda dem effektivt.
