Språket för hårdvara på en dator är inte ett enda språk utan snarare en kombination av
låg nivå kommunikationsprotokoll och
elektriska signaler .
Här är en uppdelning:
* Elektriska signaler: På den mest grundläggande nivån kommunicerar datorer genom elektriska signaler. Dessa signaler representerar 1s och 0s, grunden för binär kod.
* Kommunikationsprotokoll: Dessa är uppsättningar av regler som styr hur enheter interagerar med varandra. Vissa vanliga protokoll som används i hårdvara inkluderar:
* bussprotokoll: Dessa definierar hur data överförs mellan olika komponenter på en dator, som moderkortet, CPU och RAM. Exempel inkluderar PCIe, SATA och USB.
* I/O -protokoll: Dessa hanterar kommunikation mellan datorn och externa enheter, som tangentbord, bildskärmar och skrivare. Exempel inkluderar PS/2, HDMI och Bluetooth.
* Nätverksprotokoll: Dessa styr hur datorer ansluter till och kommunicerar över nätverk, som Internet. Exempel inkluderar TCP/IP, Ethernet och Wi-Fi.
Maskinspråk:
Även om det inte tekniskt är ett språk, maskinspråk är uppsättningen instruktioner som en CPU direkt kan utföra. Dessa instruktioner representeras i binär kod och motsvarar specifika elektriska signaler som styr CPU:s verksamhet. Men programmerare skriver sällan direkt på maskinspråk.
Monteringsspråk:
Monteringsspråk är ett programmeringsspråk på låg nivå som ger ett mer mänskligt läsbart sätt att skriva maskininstruktioner. Det är närmare hårdvaran än språk på högre nivå som C ++ eller Python.
Slutsats:
Hårdvaruspråket är en komplex kombination av elektriska signaler, lågnivåprotokoll och maskinspråk. Medan människor sällan interagerar med dessa direkt, är förståelse av dessa grundläggande koncept avgörande för att förstå hur datorer fungerar.
