LogP-modellen (LogP-modellen)
Introducerad 1996, är mycket lik PRAM-modellen. Dess enkelhet gör den användbar vid analys av parallella algoritmer. Till skillnad från PRAM-modellen tar LogP-modellen hänsyn till kostnaden för kommunikation mellan processorer. Komplexiteten hos en algoritm uttrycks därför i termer av tid och antalet meddelanden som används.
Huvudparametrarna för LogP-modellen är :
- L:maximal latens (den starttid som krävs för ett meddelande),
- o:overhead för att skicka ett meddelande (en fast kostnad),
- g:tiden för att sända ett ord mellan två processorer, och
- P:antalet processorer i systemet.
LogP-modellen kan användas för att definiera mer komplexa modeller som fångar de specifika egenskaperna hos olika parallella arkitekturer, såsom BSP-modellen (Bulk Synchronous Parallel).
