Bluetooth är
inte anses vara en fullfjädrad datornätverksteknik på samma sätt som Wi-Fi, Ethernet eller mobilnät. Här är varför:
* Limited Range: Bluetooth har ett mycket begränsat intervall (vanligtvis cirka 10 meter), vilket gör det olämpligt för storskaliga nätverks- eller anslutningsenheter som är långt ifrån varandra.
* låg bandbredd: Jämfört med Wi-Fi eller Ethernet har Bluetooth en mycket lägre bandbredd, vilket innebär att den kan överföra data med långsammare hastigheter. Detta gör det olämpligt för applikationer som kräver hög dataöverföring, till exempel strömmande högupplöst video.
* punkt-till-punkt-anslutning: Bluetooth är främst designad för punkt-till-punkt-anslutningar mellan två enheter, snarare än att skapa ett nätverk för flera enheter att kommunicera. Det kan stödja några enheter samtidigt, men det är inte avsett för samtidig kommunikation av ett stort antal enheter.
* Brist på skalbarhet: Bluetooth är inte utformad för skalning till ett stort antal enheter. När du lägger till fler enheter kan prestandan försämras avsevärt.
* Säkerhetsproblem: Bluetooth -säkerhet kan vara ett problem. Även om förbättringar har gjorts är det fortfarande mottagligt för olika attacker, särskilt äldre versioner.
Bluetooth spelar emellertid en roll i datornätverk i vissa specifika sammanhang:
* perifera anslutningar: Det används allmänt för att ansluta kringutrustning som tangentbord, möss, hörlurar och högtalare till datorer.
* småskaliga nätverk: Bluetooth kan användas för att skapa små, ad-hoc-nätverk för fildelning eller kortdistanskommunikation mellan några få enheter.
* Internet of Things (IoT): Bluetooth Low Energy (BLE) blir allt populärare för att ansluta IoT -enheter, särskilt de med låg effektkrav.
Sammanfattningsvis: Även om Bluetooth kan användas för vissa nätverksändamål, anses det inte vara en fullfjädrad datornätverksteknik på grund av dess begränsade räckvidd, låg bandbredd och brist på skalbarhet jämfört med andra tekniker som Wi-Fi och Ethernet.
