Ett trådlöst undervattenssensornätverk (UWSN) består av sensornoder som är utplacerade under vattnet för att samla in och överföra data. Sensornoderna är vanligtvis utrustade med sensorer, en processorenhet, en radiosändtagare och ett batteri. Sensorerna används för att samla in data om miljön, såsom temperatur, tryck och förekomst av föroreningar. Bearbetningsenheten används för att bearbeta den insamlade informationen och för att fatta beslut om vilka uppgifter som ska överföras. Radiosändtagaren används för att överföra data till andra sensornoder eller till en basstation. Batteriet används för att driva sensornoden.
UWSN kan användas för en mängd olika applikationer, såsom:
* Miljöövervakning: UWSN kan användas för att övervaka miljön för föroreningar, temperatur och andra faktorer.
* Undervattensutforskning: UWSN kan användas för att utforska undervattensmiljöer, såsom korallrev och skeppsvrak.
* Militära applikationer: UWSN:er kan användas för militära tillämpningar, som att spåra ubåtar och upptäcka minor.
De största utmaningarna med att designa UWSN:er är:
* Fortplantningsfördröjning: Ljudhastigheten i vatten är mycket långsammare än ljusets hastighet i luft, vilket innebär att dataöverföringen i UWSN:er är mycket långsammare än i markbundna WSN:er.
* Multipath-fading: Flervägsfädning uppstår när radiovågor färdas från sändaren till mottagaren via flera vägar, vilket kan orsaka att den mottagna signalen förvrängs.
* Absorption och spridning: Radiovågor absorberas och sprids av vatten, vilket kan begränsa kommunikationsområdet i UWSN:er.
* Brus: Undervattensmiljön är mycket bullrig, vilket kan göra det svårt att upptäcka och avkoda radiosignaler.
* Strömförbrukning: Sensornoder i UWSN:er drivs av batterier, som har en begränsad livslängd. Därför är det viktigt att designa UWSN:er för att vara energieffektiva.
Trots dessa utmaningar är UWSN:er en lovande teknik för en mängd olika applikationer. De har potentialen att revolutionera hur vi utforskar och övervakar undervattensmiljön.
