Multiplexering och demultiplexering är grundläggande tekniker som används inom telekommunikation för att effektivt kombinera och separera flera signaler eller dataströmmar över en enda kommunikationskanal eller medium. Så här används multiplexing och demultiplexing i telekommunikation:
Multiplexering:
1. Frequency Division Multiplexing (FDM): I FDM sänds flera signaler samtidigt vid olika frekvenser på en enda kanal. Varje signal upptar ett specifikt frekvensband inom det tillgängliga spektrumet. Filter vid den mottagande änden separerar signalerna baserat på deras frekvenskomponenter.
2. Tidsdelningsmultiplexering (TDM): TDM kombinerar flera signaler genom att tilldela dem specifika tidsluckor på en delad kanal. Varje signal tilldelas en tidslucka och signalerna sänds sekventiellt. Den mottagande änden synkroniserar med tidsluckorna för att separera och rekonstruera de individuella signalerna.
3. Wavelength-Division Multiplexing (WDM): Används i optisk fiberkommunikation, WDM kombinerar flera optiska signaler vid olika våglängder på en enda fiber. Optiska filter eller prismor vid den mottagande änden separerar signalerna baserat på deras våglängder.
4. Code-Division Multiplexing (CDM): CDM tilldelar unika spridningskoder till varje signal, vilket gör att flera signaler kan sändas samtidigt på samma frekvens och tidslucka. I den mottagande änden används spridningskoderna för att separera och avkoda de individuella signalerna.
Demultiplexering:
Vid den mottagande änden av ett kommunikationssystem utförs demultiplexering för att separera de individuella signalerna som kombinerades genom multiplexering. Processen innefattar:
1. Filtrering: I FDM används filter för att separera signaler baserat på deras frekvensområden.
2. Gating: I TDM används grindar eller switchar för att välja tidsluckor som motsvarar varje signal.
3. Prismor eller våglängdsväljare: I WDM separerar prismor eller våglängdsselektiva enheter de optiska signalerna baserat på deras våglängder.
4. Avspridning: I CDM används spridningskoderna för att avsprida och avkoda de individuella signalerna.
Genom att använda multiplexeringstekniker kan telekommunikationssystem effektivt utnyttja den tillgängliga bandbredden eller spektrumet för att sända flera signaler samtidigt. Detta ökar kommunikationskanalernas totala kapacitet och effektivitet, vilket möjliggör överföring av röst, data, video och annan information över långa avstånd.
