Under de första åren av datoranvändning (ungefär 1940-1970-talet),
Fysisk säkerhet var den dominerande typen av säkerhet. Här är varför:
* Begränsad åtkomst: Tidiga datorer var stora, dyra och inrymda i kontrollerade miljöer. Tillgången begränsades till auktoriserad personal, ofta genom fysiska hinder som låsta dörrar och säkerhetsvakter.
* Brist på nätverk: Datorer var främst fristående maskiner, vilket minimerade risken för fjärråtkomst och nätverkssårbarheter.
* Fokusera på dataintegritet: Det primära säkerhetsproblemet var att skydda integriteten hos data lagrade på fysiska medier som stanskort och magnetband. Detta uppnåddes genom strikt kontroll över datahanteringsförfaranden och fysiska lagringsplatser.
* enkel programvara: Operativsystem och applikationer var relativt enkla, med begränsade sårbarheter jämfört med modern programvara.
* Begränsad kunskap om cyberhot: Begreppet cyberattacker var inte väl förstått, och fokus var på fysiska hot som stöld och sabotage.
Exempel på fysiska säkerhetsåtgärder:
* Säkra rum: Datorer var ofta inrymda i säkra rum med låsta dörrar och larm.
* Säkerhetsvakter: Vakterna anställdes för att övervaka åtkomst och förhindra obehörig inträde.
* Data Vaults: Fysiska valv användes för att lagra känsliga data på magnetband.
* Åtkomstkontroll: Fysiska åtkomstkontrollsystem implementerades för att spåra och begränsa åtkomsten till känsliga områden.
Medan fysisk säkerhet var dominerande under de första åren, var det inte den enda säkerhetsåtgärd som använts. Logisk säkerhet , som inkluderar saker som åtkomstkontroller och lösenordsskydd, började också dyka upp när datorer blev mer komplexa och sammankopplade. Fokus förblev emellertid främst på fysisk säkerhet på grund av arten av tidiga datormiljöer.
