Processen att lösa en webbadress för webbplatsen (som "www.example.com") till en IP -adress (som "192.168.1.1") kallas
domännamnsystem (DNS) upplösning . Så här fungerar det:
1. Begäran: När du skriver en URL i din webbläsare skickar din dator en DNS -fråga till en DNS -server.
2. Rekursiv fråga: DNS -servern kontrollerar sin lokala cache för det begärda domännamnet. Om det inte hittas startar det en rekursiv frågeprocess:
* Root Server: DNS-servern skickar frågan till en rotserver, som fungerar som en katalog för domäner på toppnivå (som ".com").
* TLD -server: Rotservern leder frågan till lämplig domänserver på toppnivå för den begärda domänen (t.ex. ".com").
* Autoritativ namn Server: TLD -servern pekar frågan till den auktoritativa namnservern för den specifika domänen (t.ex. "exempel.com").
3. Svar: Den auktoritativa namnservern svarar äntligen med IP -adressen associerad med det begärda domännamnet.
4. cache: DNS -servern som fick svaret cachar IP -adressen, så framtida förfrågningar om samma domän är snabbare.
Nyckelkomponenter:
* DNS -servrar: Det här är datorer som lagrar och hanterar kartläggningen mellan domännamn och IP -adresser.
* domännamn: Användarvänliga namn (som "Google.com") använde för att komma åt webbplatser.
* IP -adresser: Numeriska adresser (som "172.217.160.142") som identifierar enheter på internet.
Andra viktiga koncept:
* caching: DNS -servrar cache -resultat för att påskynda framtida uppslag.
* Rekursiv kontra iterativa frågor: Rekursiva frågor involverar DNS -servern som hanterar hela uppslagningsprocessen, medan iterativa frågor kräver att klienten följer en kedja av svar.
* dnssec: DNS Security Extensions (DNSSEC) lägger till ett lager av säkerhet för att säkerställa giltigheten av DNS -poster.
I huvudsak fungerar DNS-upplösning som en telefonbok för internet och översätter mänskliga läsbara domännamn till de maskinläsbara IP-adresserna som är nödvändiga för kommunikation.
