Här är två sätt som en nätverksvärd bestämmer IP -adressen för sin standardport:
1. Dynamic Host Configuration Protocol (DHCP):
* Detta är den vanligaste metoden. När en värd startar eller ansluter sig till ett nätverk skickar den en DHCP -begäran till en DHCP -server.
* DHCP -servern svarar med ett konfigurationspaket som innehåller IP -adressen för standardporten, bland andra inställningar som värdens egen IP -adress och subnetmask.
2. statisk konfiguration:
* Nätverksadministratören kan manuellt konfigurera standardportens IP -adress på värden.
* Detta görs vanligtvis i operativsystemets nätverksinställningar.
* Denna metod är mindre vanlig än DHCP, men den är användbar i situationer där DHCP inte är tillgängligt eller där en specifik gateway måste användas av säkerhet eller andra skäl.
Sammanfattningsvis:
* dhcp: Automatisk, effektiv och allmänt används.
* statisk konfiguration: Manuell, mindre vanlig, men ger mer kontroll.
