Den fysiska adressen för en enhet i ett datornätverk lagras i dess nätverksgränssnittskontroller (NIC). NIC är en hårdvarukomponent som gör att en dator kan ansluta till ett nätverk. Varje nätverkskort har en unik fysisk adress, som tilldelas av tillverkaren. Den fysiska adressen är också känd som MAC-adressen (Media Access Control-adress) eller Ethernet-adressen.
Den fysiska adressen lagras i nätverkskortets firmware, som är en typ av icke-flyktigt minne. Detta innebär att den fysiska adressen är permanent lagrad i nätverkskortet och inte kan ändras. Den fysiska adressen används av nätverksväxlar och routrar för att vidarebefordra trafik till rätt destinationsenhet.
När en dator är ansluten till ett nätverk, kommer NIC att skicka ut periodiska "ARP (Address Resolution Protocol)"-förfrågningar. Dessa förfrågningar innehåller den fysiska adressen till nätverkskortet och datorns IP-adress. Nätverksväxlar och routrar använder ARP-förfrågningar för att lära sig de fysiska adresserna till enheter i nätverket. Denna information används sedan för att vidarebefordra trafik till rätt destinationsenheter.
Den fysiska adressen är en viktig del av en dators nätverkskonfiguration. Det gör att enheter i nätverket kan identifiera varandra och kommunicera med varandra.
