DHCP och NAT är två helt olika nätverksprotokoll, och de tjänar olika syften.
DHCP (Dynamic Host Configuration Protocol) tilldelar IP-adresser till enheter i ett nätverk. När en enhet ansluter till ett nätverk skickar den en DHCP-förfrågan till DHCP-servern. DHCP-servern tilldelar sedan enheten en IP-adress, subnätmask och standardgateway.
NAT (Network Address Translation) översätter privata IP-adresser till offentliga IP-adresser. Detta är nödvändigt eftersom privata IP-adresser inte kan användas på det offentliga internet.
NAT fungerar genom att modifiera käll-IP-adressen för paket som skickas från privata nätverk till offentliga nätverk. När ett paket skickas från ett privat nätverk ändrar NAT-enheten käll-IP-adressen för paketet till sin egen offentliga IP-adress. Detta gör att paketet kan dirigeras via det offentliga internet och nå sin destination.
DHCP och NAT är båda viktiga nätverksprotokoll, men de tjänar olika syften. DHCP används för att tilldela IP-adresser till enheter i ett nätverk, medan NAT används för att översätta privata IP-adresser till offentliga IP-adresser.
