Dynamic Host Configuration Protocol (DHCP) är ett nätverksprotokoll som automatiskt tilldelar IP-adresser till enheter som är anslutna till ett nätverk. Processen DHCP Request-Reply Options for Automatic Configuration (DORA) är en del av DHCP-protokollet som tillåter enheter att begära ytterligare konfigurationsinformation från DHCP-servern.
Så här fungerar DORA-processen:
1. DHCP Discover:En enhet som behöver en IP-adress skickar ett DHCP Discover-meddelande på nätverket. Detta meddelande innehåller enhetens hårdvaruadress (MAC-adress) och annan relevant information.
2. DHCP-erbjudande:DHCP-servrar i nätverket tar emot DHCP Discover-meddelandet och svarar med DHCP-erbjudandemeddelanden. Varje DHCP-erbjudandemeddelande innehåller en föreslagen IP-adress, subnätmask, standardgateway och andra konfigurationsalternativ.
3. DHCP-begäran:Klientenheten utvärderar DHCP-erbjudandemeddelanden som tas emot från olika DHCP-servrar. Den väljer en av de erbjudna IP-adresserna och skickar ett DHCP-begäranmeddelande till den valda servern.
4. DHCP-bekräftelse:DHCP-servern bekräftar klientenhetens begäran genom att skicka ett DHCP-bekräftelsemeddelande (DHCPACK). DHCPACK-meddelandet bekräftar IP-adresstilldelningen och tillhandahåller eventuella ytterligare konfigurationsalternativ som begärs av klienten.
Under DORA-processen kan klientenheten inkludera specifika alternativ i DHCP Request-meddelandet för att be DHCP-servern om ytterligare konfigurationsinformation. Dessa alternativ definieras av Internet Engineering Task Force (IETF) och har unika alternativkoder.
Några av de vanliga DHCP-alternativen som används i DORA-processen inkluderar:
- Alternativ 1:Subnet Mask
- Alternativ 3:Router (standardgateway)
- Alternativ 6:DNS-servrar (domännamnssystem)
- Alternativ 15:Domännamn
- Alternativ 50:Begärd IP-adress (levererad av klienten)
- Alternativ 55:Lista över parameterförfrågningar
DHCP-servern är ansvarig för att tillhandahålla den begärda konfigurationsinformationen i DHCP-bekräftelsemeddelandet.
Genom att använda DORA-processen kan DHCP-klienter automatiskt få inte bara en IP-adress utan även ytterligare nätverkskonfigurationsinställningar som krävs för att ansluta till och kommunicera på nätverket. Detta förenklar processen med att konfigurera ett stort antal enheter i ett nätverk och säkerställer enhetlighet i nätverkskonfigurationen.
