I RIP (Routing Information Protocol) har ett paket ett maximalt hoppantal på 15. Om ett paket överskrider detta hoppantal anses det vara en routingslinga och kasseras för att förhindra nätverket från överbelastning och oändliga slingor.
När ett paket når sitt 15:e hopp, bestämmer RIP-enheten som tar emot det att det är en routingslinga och kasserar paketet. Detta säkerställer att paketet inte fortsätter att vidarebefordras i det oändliga inom nätverket. Denna mekanism hjälper också till att förhindra felaktig routinginformation från att spridas i nätverket.
RIP använder hoppräkningen som ett mått för att bestämma den bästa vägen till en destination. Varje gång ett paket skickas från en enhet till en annan, ökas hoppräkningen med 1. När flera rutter är tillgängliga väljer RIP rutten med det lägsta antalet hopp.
Genom att begränsa det maximala antalet hopp, hjälper RIP till att förhindra routingslingor, upprätthåller nätverksstabilitet och förenklar routingprocessen inom nätverket.
