En router använder flera informationsdelar för att bestämma vägen mellan en käll- och destinationsvärd. Här är en uppdelning:
1. Destination IP -adress: Detta är den primära faktorn. Routern undersöker destinationens IP -adress i paketets rubrik och använder den för att leta upp rätt väg i sin routingtabell.
2. Routingtabell: Detta är hjärtat i routerns beslutsprocess. Den innehåller poster för kända nätverk och deras tillhörande nästa humle (nästa router i vägen). Routingtabellen är byggd genom:
* statisk routing: Manuellt konfigurerade rutter.
* dynamisk routing: Lärde automatiskt rutter med protokoll som RIP, OSPF eller BGP.
3. Nätverksmask: Nätverksmasken används i samband med destinationens IP -adress för att identifiera det specifika nätverk som destinationsvärdet tillhör. Detta hjälper routern att matcha destinationsadressen till rätt post i sin routingtabell.
4. Gränssnitt: Routern bestämmer lämpligt gränssnitt för att vidarebefordra paketet genom baserat på destinationsnätverket och routingtabellposten.
5. Metric: För dynamisk routing kan routern använda en metrisk (som HOP -räkning eller bandbredd) för att prioritera olika rutter som leder till samma destination.
6. Servicekvalitet (QoS): Vissa routrar kan prioritera trafik baserat på applikationstyp eller andra faktorer. Detta kan påverka val av banor för realtidsapplikationer som videokonferenser.
7. Paketstorlek och typ: Även om det är mindre vanligt, kan vissa routrar överväga paketstorlek och typ (t.ex. TCP eller UDP) när de beslutar på den bästa vägen, särskilt om de har QoS -funktioner.
Sammanfattningsvis:
Routern använder destinationens IP -adress som sin primära guide och konsulterar sin routingtabell och tillhörande nätverksmasker för att identifiera den bästa sökvägen. Därefter väljer det lämpligt gränssnitt för vidarebefordran av paketet och kan överväga andra faktorer som metriska, QoS eller paketegenskaper.
