Routrar använder routingprotokoll för att utbyta information om nätverkstopologi och rutter, vilket gör att de kan bygga och underhålla routingtabeller. Här är några vanliga typer av routingprotokoll:
Distansvektor routingprotokoll
* RIP (Routing Information Protocol): Ett enkelt, klassiskt protokoll som använder HOP -räkning som metrisk. RIP används ofta i små nätverk på grund av dess enkla implementering.
* IGRP (Interiör Gateway Routing Protocol): Ciscos proprietära protokoll som utvidgar RIP med bandbredd, fördröjning, belastning och tillförlitlighetsmätningar. IGRP anses nu vara föråldrad och ersättas av EIGRP.
* eigrp (Enhanced Interior Gateway Routing Protocol): Ett annat Cisco proprietärt protokoll som använder en hybridavståndsvektor/länkstatstrategi, vilket erbjuder förbättrad prestanda och skalbarhet jämfört med RIP och IGRP.
Länk-statliga routingprotokoll
* ospf (öppen kortaste väg först): Ett allmänt använt protokoll som sänder information om länkstat till alla routrar i nätverket. OSPF använder Dijkstras algoritm för att beräkna den kortaste vägen och är mer effektiv än distansvektorprotokoll i stora nätverk.
* IS-IS (mellanliggande system till mellanliggande system): I likhet med OSPF är IS-IS ett länkstatsprotokoll som använder ett hierarkiskt adresseringsschema för skalbarhet.
Path-Vector Routing-protokoll
* BGP (Border Gateway Protocol): Det primära routingprotokollet som används för routing mellan autonoma system (AS). BGP är ett sökvägsprotokoll som utbyter information om väg med andra ASE:er, vilket möjliggör mer komplex routingpolicy.
Andra routingprotokoll
* RIPNG (Routing Information Protocol Next Generation): Ett distans-vektorprotokoll utformat för IPv6-nätverk.
* DVMRP (Distance Vector Multicast Routing Protocol): Ett multicast -routingprotokoll som används för att distribuera data till flera mottagare samtidigt.
Att välja rätt routingprotokoll:
Valet av routingprotokoll beror på flera faktorer, inklusive:
* Nätverksstorlek och komplexitet: Länkstatsprotokoll är bättre lämpade för stora och komplexa nätverk.
* administrativ overhead: Distansvektorprotokoll är enklare att konfigurera och hantera.
* Säkerhetskrav: OSPF och IS-IS erbjuder mer robusta säkerhetsfunktioner.
* interoperabilitet: RIP och OSPF stöds allmänt av olika leverantörer.
Att förstå de olika routingprotokollen och deras egenskaper gör att du kan välja det lämpligaste för dina nätverksbehov.
