Interior Gateway Protocol (IGP) och Exterior Gateway Protocol (EGP) är två typer av routingprotokoll som används i datornätverk. De skiljer sig åt i sin omfattning och funktion:
1. Omfattning:
- IGP:IGP:er används inom ett enda autonomt system (AS). Ett autonomt system är en grupp av nätverk under en enda administrativ domän eller kontroll. IGP:er är ansvariga för att dirigera trafik inom AS, vilket säkerställer effektiv kommunikation mellan enheter inom samma AS.
- EGP:EGP används mellan olika autonoma system. De möjliggör utbyte av routinginformation mellan nätverk som tillhör olika administrativa domäner. EGP:er gör det möjligt för routrar att lära sig om nätverk utanför sitt eget AS och vidarebefordra trafik därefter.
2. Funktion:
- IGP:er utför följande funktioner:
– De upptäcker och underhåller nätverkets topologi.
– De utbyter routinginformation mellan routrar inom AS.
- De beräknar den bästa vägen för att vidarebefordra trafik inom AS baserat på routingmått.
– De förhindrar routingslingor och säkerställer konvergens.
- Exempel på IGP är Open Shortest Path First (OSPF), Routing Information Protocol (RIP) och Intermediate System-to-Intermediate System (IS-IS).
- EGP:er utför följande funktioner:
– De utbyter routinginformation mellan autonoma system.
– De tillhandahåller information om nätverksåtkomst till routrar i olika AS:er.
– De sköter trafikflödet mellan olika AS.
– De hjälper till att fördela trafikbelastningen över olika vägar och nätverk.
– Ett exempel på en EGP är Border Gateway Protocol (BGP).
Sammanfattningsvis fokuserar IGP:er på att dirigera trafik effektivt inom ett enda autonomt system, medan EGP:er möjliggör kommunikation mellan olika autonoma system. Både IGP:er och EGP:er spelar viktiga roller i nätverksrouting och säkerställer att datapaket når sina avsedda destinationer över det stora nätverket av nätverk som kallas Internet.
