Den typ av server som ger värddatorer IP -konfigurationsinformation kallas en
DHCP -server (Dynamisk värdkonfigurationsprotokollserver).
Så här fungerar det:
* DHCP -server: Det är en dedikerad server som har en pool av IP -adresser.
* värddator: När en värddator ansluter till nätverket skickar den ett sändningsmeddelande som ber om en IP -adress.
* DHCP -serverns svar: DHCP -servern svarar med en IP -adress från poolen, tillsammans med andra nätverkskonfigurationsdetaljer som:
* subnetmask: Definierar nätverkssegmentet som värden tillhör.
* Standard Gateway: Routerns IP -adress, vilket gör att värden kan komma åt Internet.
* DNS -server: Adressen till Domain Name System Server, som översätter domännamn till IP -adresser.
Fördelar med DHCP:
* Automatisk konfiguration: Värdar behöver inte manuell IP -adressuppgift, vilket gör nätverksinställningen enklare.
* Adresshantering: DHCP -servrar hanterar IP -adressallokering och återanvändning, vilket förhindrar konflikter.
* Flexibilitet: Tillåter dynamisk IP -adressuppdrag, vilket innebär att IP -adresser kan omfördelas när en enhet lämnar nätverket.
Obs: Medan DHCP -servrar är det vanligaste sättet att tillhandahålla IP -konfiguration, finns det andra metoder som statisk IP -tilldelning eller med en dedikerad konfigurationsfil.
