Varje dator måste ha en viss mängd icke-flyktigt minne eftersom den behöver en plats för att lagra data och instruktioner som måste behållas även när datorn är avstängd. Detta till skillnad från flyktigt minne, som förlorar sitt innehåll när strömförsörjningen avbryts.
Icke-flyktigt minne implementeras vanligtvis med hjälp av halvledarteknik, såsom flashminne eller EEPROM. Dessa teknologier kan lagra data på ett sätt som är motståndskraftigt mot strömavbrott. Detta gör dem idealiska för användning i datorer, eftersom de säkerställer att viktiga data och instruktioner inte går förlorade även om datorn råkar ut för ett strömavbrott.
Mängden icke-flyktigt minne som krävs i en dator varierar beroende på systemets specifika behov. Till exempel kan en dator som används för grundläggande uppgifter, som ordbehandling och webbsurfning, bara behöva en liten mängd icke-flyktigt minne. En dator som används för mer komplexa uppgifter, som videoredigering eller spel, kan dock kräva en större mängd icke-flyktigt minne.
Sammanfattningsvis måste varje dator ha en viss mängd icke-flyktigt minne eftersom den behöver en plats för att lagra data och instruktioner som måste behållas även när datorn är avstängd.
