Datorer tillverkade av olika tillverkare har i allmänhet olika instruktionsuppsättningar.
En instruktionsuppsättning är en uppsättning kommandon som en dators centralenhet (CPU) kan förstå och utföra. Varje typ av CPU har sin egen unika instruktionsuppsättning, varför programvara som är skriven för en typ av CPU inte nödvändigtvis kan köras på en annan typ av CPU.
Det finns några undantag från denna regel. Till exempel är vissa processorer utformade för att vara kompatibla med instruktionsuppsättningarna för andra processorer. Detta gör att programvara som är skriven för en typ av CPU kan köras på en annan typ av CPU utan modifiering.
Dessutom är vissa CPU:er utformade för att kunna köra flera instruktionsuppsättningar. Detta gör att en enda dator kan köra programvara som är skriven för olika typer av processorer.
Här är några av anledningarna till att olika tillverkare använder olika instruktionsuppsättningar:
* Prestanda: Olika instruktionsuppsättningar kan erbjuda olika prestandanivåer. Vissa instruktionsuppsättningar är mer effektiva än andra, och de kan tillåta datorer att utföra uppgifter snabbare.
* Strömförbrukning: Olika instruktionsuppsättningar kan också ha olika strömförbrukningskrav. Vissa instruktionsuppsättningar är mer strömsnåla än andra, vilket kan vara viktigt för enheter som är batteridrivna.
* Kostnad: Olika instruktionsuppsättningar kan också ha olika kostnader. Vissa instruktionsuppsättningar är dyrare att utveckla och implementera än andra.
Sammantaget är beslutet om vilken instruktionsuppsättning som ska användas ett komplext beslut som baseras på en mängd olika faktorer. Det finns ingen lösning som passar alla, och den bästa instruktionsuppsättningen för en viss applikation beror på de specifika kraven för den applikationen.
