Funktionen för den första programmerbara enheten
Den första programmerbara enheten var ENIAC, som färdigställdes 1946. ENIAC var en elektronisk dator för allmänt bruk som kunde programmeras för att utföra en mängd olika uppgifter. Den användes för att beräkna artilleriavfyrningstabeller, bombnedkastningstabeller och andra komplexa beräkningar. ENIAC var inte en dator med lagrat program, vilket betyder att dess instruktioner inte lagrades i minnet. Istället kopplades instruktionerna in i datorns hårdvara. Detta gjorde ENIAC mycket svår att programmera, och den kunde endast användas för att utföra ett begränsat antal uppgifter.
Den första datorn med lagrat program var EDSAC, som färdigställdes 1949. EDSAC kunde lagra sina instruktioner i minnet, vilket gjorde den mycket mer mångsidig än ENIAC. EDSAC kunde programmeras för att utföra en mängd olika uppgifter, och den användes för en mängd olika ändamål, inklusive vetenskaplig forskning, affärsberäkningar och spelande.
Uppfinningen av den lagrade programdatorn var ett stort genombrott i datorns historia. Det banade väg för utvecklingen av den moderna datorn, som används för en mängd olika ändamål, inklusive kommunikation, underhållning och utbildning.
