En raket är ett fordon som använder principen om handling och reaktion för att driva sig själv genom rymden. Den består av en kropp, en nyttolast och en raketmotor. Raketens kropp är vanligtvis cylindrisk och gjord av lätta material, såsom aluminiumlegeringar eller kolfiber. Nyttolasten är föremålet eller föremålen som raketen bär, såsom en satellit, en rymdsond eller en besättning av astronauter. Raketmotorn är en anordning som producerar dragkraft genom att driva ut heta gaser eller plasma från raketmunstycket.
Raketer fungerar enligt principen i Newtons tredje rörelselag, som säger att för varje handling finns det en lika och motsatt reaktion. När raketmotorn driver ut heta gaser upplever den en lika stor och motsatt reaktionskraft, som driver raketen framåt. Mängden dragkraft som produceras av raketmotorn beror på drivmedlets massa (bränsle och oxidationsmedel), hastigheten på avgaserna och raketmunstyckets yta.
Den specifika impulsen hos en raketmotor är ett mått på dess effektivitet och definieras som den dragkraft som produceras per massaenhet för förbrukat drivmedel. Ju högre specifik impuls, desto effektivare är raketmotorn.
Raketer används för olika ändamål, inklusive att skjuta upp satelliter i omloppsbana, skicka astronauter ut i rymden och utforska andra planeter. De används också för militära tillämpningar, som att skjuta upp missiler och raketer i rymden.
