Utökade partitioner används istället för ytterligare primära partitioner av flera skäl:
1. Partitionsgräns:MBR-diskar (Master Boot Record), som vanligtvis används i äldre system, stöder maximalt fyra primära partitioner. Genom att använda en utökad partition kan du skapa flera logiska partitioner inom den utökade partitionen, vilket effektivt kringgår gränsen för fyra partitioner.
2. Flexibilitet för logisk partition:Utökade partitioner låter dig skapa flera logiska partitioner av olika storlekar inom den utökade partitionen. Detta ger större flexibilitet när det gäller att fördela lagringsutrymme efter dina krav. Du kan enkelt justera storleken på logiska partitioner utan att påverka andra primära partitioner.
3. Krav på startpartition:Endast en primär partition på en MBR-disk kan markeras som startbar. Om du behöver mer än en startbar partition, till exempel att ha separata operativsystem, kan du använda en utökad partition med flera logiska partitioner för att du kan ha mer än en startbar logisk partition.
4. Kompatibilitet med äldre system:Utökade partitioner har stötts under lång tid och är kompatibla med olika operativsystem, inklusive äldre versioner av Windows, Linux och Mac. Detta säkerställer ett bredare utbud av kompatibilitet, särskilt när man hanterar äldre system.
5. Identifiering av partitionstyp:Utökade partitioner använder en specifik partitionstyp (vanligtvis typ 0x05 eller 0x0F) för att identifiera sig för operativsystemet. Detta gör att operativsystemet förstår att partitionen innehåller logiska enheter istället för ett enda sammanhängande lagringsutrymme.
Det är dock värt att notera att utökade partitioner också har vissa nackdelar, såsom minskad prestanda jämfört med primära partitioner och potentiella kompatibilitetsproblem med viss programvara eller filsystem. Men i situationer där begränsningarna för primära partitioner måste övervinnas eller för kompatibilitet med äldre system, ger utökade partitioner en flexibel och praktisk lösning för att hantera disklagring.
