ATA står för
Advanced Technology Attachment.
ATA är en gränssnittsstandard för att ansluta lagringsenheter som hårddiskar (HDD) och solid-state-enheter (SSD) till en dator. Det utvecklades ursprungligen av Western Digital, Compaq och IBM i slutet av 1970-talet och har använts flitigt i persondatorer sedan dess.
ATA-enheter använder ett parallellt gränssnitt, vilket innebär att data överförs en bit i taget över flera ledningar. Detta kan begränsa dataöverföringshastigheten jämfört med nyare seriella gränssnitt som SATA, men ATA-enheter används fortfarande i stor utsträckning i äldre datorer och budgetvänliga enheter.
Det finns flera versioner av ATA-standarden, var och en med sina egna förbättringar och ökade dataöverföringshastigheter. De vanligaste ATA-versionerna inkluderar:
* ATA-1 , även känd som IDE (Integrated Drive Electronics), stöder en maximal dataöverföringshastighet på 16,6 megabit per sekund (Mbps)
* ATA-2 stöder en maximal dataöverföringshastighet på 33,3 Mbps
* ATA-3 , även känd som ATA/33, stöder en maximal dataöverföringshastighet på 33,3 Mbps och introducerade funktioner som Bus Master DMA och Ultra DMA
* ATA-4 , även känd som ATA/66, stöder en maximal dataöverföringshastighet på 66,6 Mbps och introducerade funktioner som PIO Mode 4 och Ultra DMA Mode 2
* ATA-5 , även känd som ATA/100, stöder en maximal dataöverföringshastighet på 100 Mbps och introducerade funktioner som Ultra DMA Mode 3
Efter ATA-5 ersattes Parallel ATA (PATA)-gränssnittet gradvis av Serial ATA (SATA)-gränssnittet, som erbjuder snabbare dataöverföringshastigheter och flera andra fördelar. SATA-enheter används nu ofta i moderna datorer.
