Det ursprungliga skrivbordsfodralet ersattes inte av en enda typ av datortorn. Istället har utvecklingen av datorfall varit mer av ett grenande träd med olika formfaktorer som uppstår för att tillgodose förändrade behov. Här är en uppdelning:
Tidiga stationära datorer:
* monolitiska stationära datorer: Dessa var stora, integrerade enheter med allt inbyggt, inklusive monitor, tangentbord och CPU. Dessa betraktades som de första "persondatorerna."
tornfall:
* skrivbordstorn: Dessa inträffade när tekniken avancerade och komponenter blev modulära. De gav mer utrymme för expansion och ventilation.
* Mid-Tower-fall: Dessa erbjöd en bra balans mellan storlek och utrymme och blev ett populärt val för hemanvändare.
* Fulltorns fall: Dessa är designade för avancerade system med flera GPU:er och expansiva kylbehov.
* mini-tornfall: Dessa är mindre och mer kompakta, idealiska för mindre utrymmen eller där portabilitet är en prioritering.
Andra formfaktorer:
* smala fall: Dessa liknar minitorn men ännu tunnare och mer kompakta.
* allt-i-ett (AIO) PCS: Dessa integrerar monitor- och datorkomponenterna i en enda enhet, vilket minimerar utrymme och kablar.
* Small Form Factor (SFF) PCS: Denna kategori inkluderar fall som är mindre än mini-ITX men större än mini-PCS.
* mini-pcs: Dessa är oerhört kompakta och designade för grundläggande uppgifter eller som mediecentra.
Slutsats:
Utvecklingen av datorfall har drivits av faktorer som teknik, storlek, prestanda och portabilitet. Medan det ursprungliga monolitiska skrivbordet ersattes av det mer modulära tornfallet, är det mer exakt att säga att tornfallet utvecklades till olika formfaktorer för att tillgodose olika användarbehov.
