När det inte körs något program går CPU:n (centralprocessorn) vanligtvis in i ett viloläge. Under viloläge bearbetar CPU:n inga instruktioner aktivt. Istället utför den energisnåla underhållsuppgifter och väntar på att nya instruktioner ska komma. Så här gör CPU:n när den är inaktiv:
1. Strömhantering :CPU:n går in i lågenergiläge för att spara energi. Den minskar klockhastigheten och spänningen och drar mindre ström.
2. Bakgrundsprocesser :CPU:n kan fortsätta köra viktiga bakgrundsprocesser, såsom systemövervakning, minneshantering och säkerhetsuppgifter. Dessa processer säkerställer att operativsystemet fungerar smidigt.
3. Avbrottshantering :CPU förblir redo att hantera avbrott. Avbrott är signaler från hårdvaruenheter eller programvara som kräver omedelbar uppmärksamhet. Till exempel utlöser en knapptryckning från tangentbordet ett avbrott, vilket uppmanar CPU:n att bearbeta inmatningen.
4. Omröstning :I vissa fall kan CPU:n regelbundet söka efter nya instruktioner från operativsystemet eller hårdvaran. Detta kallas "polling" och låter CPU:n reagera snabbt på nya händelser.
5. Energibesparande teknik :Moderna processorer använder olika energibesparande tekniker, såsom dynamisk spänning och frekvensskalning. När den är inaktiv kan processorn sänka sin driftfrekvens och spänning, vilket ytterligare minskar strömförbrukningen.
6. Sömnstater :Vissa processorer kan gå in i djupare vilolägen, till exempel "C-tillstånd", när det är långvarig inaktivitet. I dessa tillstånd kan processorn stänga av vissa komponenter och drastiskt minska strömförbrukningen.
7. Hyper-Threading :Om CPU:n stöder hyper-threading kan den tilldela inaktiva kärnor till virtuella processorer för att hantera bakgrundsuppgifter, vilket maximerar resursutnyttjandet.
På det hela taget, när det inte finns något program igång, går CPU:n in i ett lågeffekts viloläge, där den utför viktiga underhållsuppgifter, hanterar avbrott och väntar på nya instruktioner för att systemet ska fungera smidigt.
