Jack Kilby och
Robert Noyce anses båda vara uppfinnarna av den integrerade kretsen (IC), även känd som CPU. De arbetade oberoende av varandra i olika företag när de båda kom på idén 1959.
Jack Kilby var ingenjör på Texas Instruments, och han uppfann den första IC med ett enda stycke halvledarmaterial. Han experimenterade med fotolitografi, en process som innebär att ett halvledarmaterial exponeras för ultraviolett ljus för att skapa ett mönster av transistorer. Kilby insåg att han kunde använda denna process för att skapa flera transistorer på ett enda stycke material, och han visade detta i en fungerande enhet.
Robert Noyce var ingenjör på Fairchild Semiconductor, och han uppfann en annan typ av IC som kallas den plana processen. Denna process innebär avsättning av ett tunt lager av kiseldioxid ovanpå halvledarmaterialet, vilket fungerar som en mask för fotolitografiprocessen. Detta gjorde det möjligt för Noyce att skapa IC:er med mer exakta mönster och mindre transistorer, vilket resulterade i en mer effektiv och pålitlig enhet.
Kilbys och Noyces arbete ledde till utvecklingen av de första kommersiella integrerade kretsarna i början av 1960-talet. Dessa tidiga IC:er användes i en mängd olika applikationer, såsom miniräknare, klockor och datorer. Uppfinningen av IC revolutionerade elektronikindustrin, och den har fortsatt att vara grunden för alla moderna datorer.
