I samband med mikroprocessorer står LEA för Load Effective Address. Det är en instruktion som används för att ladda den effektiva adressen för en minnesplats i ett register. Detta används ofta vid åtkomst till arrayer eller andra datastrukturer i minnet, eftersom det tillåter programmeraren att beräkna adressen till det önskade elementet utan att explicit behöva beräkna det.
LEA-instruktionen tar två operander:destinationsregistret och den effektiva adressen. Den effektiva adressen kan specificeras med användning av en mängd olika adresseringslägen, inklusive direkt, indirekt, indexerad och relativ adressering.
Till exempel, följande LEA-instruktion laddar den effektiva adressen för variabeln `array[10]` i registret `eax`:
```
lea eax, [array + 10]
```
Detta kan användas för att komma åt elementet vid index 10 i arrayen "array" utan att explicit behöva beräkna adressen:
```
mov eax, [eax]
```
LEA-instruktionen är ett kraftfullt verktyg som kan användas för att förbättra kodens prestanda genom att minska antalet minnesåtkomster som krävs. Den kan också användas för att förenkla koden genom att ta bort behovet av att explicit beräkna adresser.
