ATA-7-standarden, även känd som Ultra ATA, var den sista ATA-standarden (AT Attachment) som gjorde betydande förbättringar av det Parallel ATA-gränssnitt (PATA) som används för att ansluta lagringsenheter till datorer. ATA-7, som introducerades 2000, medförde flera förbättringar av PATA-tekniken, inklusive:
1. Ultra DMA Mode 5 (UDMA5) :UDMA5 gav en maximal dataöverföringshastighet på 100 MB/s, en ökning med 50 % jämfört med UDMA4:s 66 MB/s. Denna betydande hastighetsökning förbättrade dataöverföringseffektiviteten mellan lagringsenheten och datorn.
2. Förbättrad felkorrigering :ATA-7 innehöll förbättrade felkorrigeringsalgoritmer, vilket gav bättre dataintegritet under dataöverföringar och minskade risken för datakorruption.
3. Avancerad energihantering :ATA-7-standarden introducerade förbättrade strömhanteringsmöjligheter för att minska strömförbrukningen och förbättra effektiviteten hos PATA-enheter.
4. Device Configuration Overlay (DCO) :DCO aktiverade ytterligare konfigurationsalternativ och diagnostiska funktioner för PATA-enheter, vilket förbättrar användarvänligheten och felsökningen.
5. Write-Once Read-Many (WORM) Support :ATA-7 introducerade stöd för WORM optiska media, vilket gör det möjligt för användare att skriva data som inte kan ändras eller raderas, vilket förbättrar datasäkerheten.
ATA-7 (Ultra ATA) markerade de sista stora förbättringarna av PATA-standarden, och efter dess introduktion flyttades fokus till utvecklingen och antagandet av Serial ATA (SATA), som ersatte PATA och erbjöd betydligt högre dataöverföringshastigheter, förbättrad tillförlitlighet , och andra fördelar jämfört med det parallella ATA-gränssnittet.
