Neoism
Neoism är en konströrelse som uppstod på 1970-talet och fortsätter till idag. Det kännetecknas av dess användning av nya medier, såsom datorer, skrivare och skannrar, för att skapa konst. Neoismen är också känd för sitt förkastande av traditionella konstformer och sin betoning på samarbete och gemenskap.
Termen "Neoism" användes första gången av konstnären Robert Adrian 1979. Adrian definierade Neoism som "den nya ismen, den ism som inte är en ism, den ism som är allt och ingenting." Neoismen ses ofta som en reaktion på konceptkonstens dominans på 1970-talet. Konceptuella konstnärer var i första hand angelägna om idéerna bakom deras verk, snarare än de visuella eller estetiska egenskaperna hos själva verket. Neoismen, å andra sidan, omfattade konstens visuella och estetiska kvaliteter.
Neoism är en mångfaldig rörelse som omfattar ett brett utbud av konstnärer, från målare och skulptörer till musiker och författare. Några av de mest kända neoisterna inkluderar Monte Cazazza, Luther Blissett och Hakim Bey.
Neoism har ställts ut på museer och gallerier runt om i världen. 1980 höll Museum of Modern Art i New York City en utställning som hette "Neoism:The Art of the New Epoch." Utställningen visade verk av över 50 neoistiska konstnärer.
