ACPI (Advanced Configuration and Power Interface) använder flera mekanismer för att styra energihantering:
1. ACPI-stater (C-stater): C-States används för att hantera processorns energiförbrukning. De sträcker sig från C0 (helt aktiva) till djupare vilolägen som C1, C2, C3, etc. Varje C-State representerar en annan nivå av energibesparing, med djupare C-Stater som förbrukar mindre ström men tar längre tid att återuppta från.
2. Värmehantering: ACPI tillhandahåller mekanismer för övervakning och hantering av systemets temperatur. Det tillåter systemet att justera fläkthastigheter, CPU-strypning och andra åtgärder för att hålla temperaturen inom specificerade gränser.
3. Sömnstater: ACPI definierar olika vilolägen, inklusive S0 (fungerande eller aktiv), S1 (lätt viloläge), S2 (djup viloläge), S3 (avstängning till RAM), S4 (avstängd till disk) och S5 (full ström av). Dessa tillstånd tillåter systemet att spara ström när det inte används.
4. Enhetsströmhantering: ACPI gör att individuella enheter, såsom lagringsenheter, nätverkskort och kringutrustning, kan slås på eller stängas av oberoende av varandra. Detta gör att oanvända enheter kan gå in i lågenergilägen eller stängas av helt för att spara energi.
5. Global State Transition Requests: ACPI tillhandahåller en mekanism för operativsystemet att begära en systemomfattande strömtillståndsövergång, som att gå in i viloläge eller stänga av. Detta säkerställer att alla enheter och komponenter hanteras korrekt och synkroniseras under dessa tillståndsövergångar.
Dessa mekanismer, tillsammans med andra som definieras av ACPI-specifikationen, gör att operativsystemet och hårdvaran kan arbeta tillsammans för att effektivt hantera strömförbrukning, termiska förhållanden och systemtillstånd i moderna datorer.
