Seriella lagringsenheter lagra och hämta data en bit i taget. Detta gör dem långsammare än parallella lagringsenheter, som kan lagra och hämta data flera bitar åt gången. Seriella lagringsenheter är dock också billigare och mer kompakta än parallella lagringsenheter.
Några exempel på seriella lagringsenheter inkluderar:
* Magnetisk tejp: Magnettejp är en tunn plastremsa belagd med ett magnetiskt material. Data lagras på bandet genom att magnetisera materialet i olika mönster. Magnettejp är ett relativt billigt lagringsmedium, men det är också långsamt och har en begränsad kapacitet.
* Disketter: Disketter är små, flexibla diskar som är gjorda av plast. Data lagras på skivan genom att magnetisera skivans yta. Disketter är billiga och bärbara, men de har en begränsad kapacitet och är inte särskilt hållbara.
* Hårddiskar: Hårddiskar (HDD) är styva diskar som är gjorda av metall eller glas. Data lagras på skivan genom att magnetisera skivans yta. Hårddiskar är snabbare och har större kapacitet än disketter, men de är också dyrare och mindre bärbara.
* Solid-state-enheter: Solid-state-enheter (SSD) är lagringsenheter som använder flashminne för att lagra data. Flashminne är en typ av icke-flyktigt minne som kan raderas och skrivas om många gånger. SSD:er är snabbare och mer pålitliga än hårddiskar, men de är också dyrare.
* Optiska enheter: Optiska enheter använder laser för att läsa och skriva data från optiska skivor, såsom CD-, DVD- och Blu-ray-skivor. Optiska enheter är relativt billiga och har stor kapacitet, men de är långsammare än SSD- och hårddiskar.
