BIOS (Basic Input/Output System) lagras i ROM (skrivskyddad minne) av flera viktiga skäl:
1. Icke-volatilitet: ROM behåller sina data även när datorn är avstängd. Detta är avgörande eftersom BIOS måste vara tillgängliga redan innan operativsystemet laddas. Det ansvarar för att initiera hårdvaran och starta startprocessen.
2. Permanence: Att lagra BIOS i ROM säkerställer att det inte är överskrivet eller skadat av användaråtgärder. Detta skyddar datorns kärnfunktionalitet.
3. Tillgänglighet: BIOS nås direkt av CPU under startprocessen. ROM möjliggör snabb och direkt tillgång till denna kritiska programvara.
4. Pålitlighet: ROM är ett fysiskt robust lagringsmedium, utformat för långvarig användning och motstånd mot slitage.
5. Säkerhet: Att lagra BIOS i ROM ger ett extra lager av säkerhet, vilket gör det svårt för skadlig programvara att ändra eller äventyra dess funktionalitet.
6. Tidigt startsteg: BIOS fungerar under de mycket tidiga stadierna av startprocessen, när operativsystemet ännu inte är laddat. Därför måste det vara tillgängligt utan att förlita sig på operativsystemet.
7. Minimala resurskrav: ROM kräver ingen extern strömkälla för att behålla sina data, vilket gör den idealisk för lågeffektsystem.
8. Kompakt storlek: BIOS är ett relativt litet program, vilket gör ROM till en lämplig och effektiv lagringslösning.
Det finns dock några nackdelar med att använda ROM för BIOS:
* Svårt att uppdatera: Att uppdatera bios innebär vanligtvis att blinka ROM -chipet, vilket kan vara en komplex och riskabel process.
* Begränsad lagring: ROM har en begränsad kapacitet, som kan begränsa BIOS:s storlek och funktionalitet.
Moderna system:
Med tillkomsten av nyare teknik använder vissa moderna system flashminne för BIOS, vilket möjliggör enklare uppdateringar och större lagringskapacitet. Kärnprinciperna för icke-volatilitet och tillgänglighet förblir emellertid väsentliga.
