OTF (OpenType Font) och
TTF (TrueType Font) är två av de vanligaste teckensnittsformaten som används idag. Båda formaten används för att lagra och visa teckensnitt på datorer, men det finns några viktiga skillnader mellan dem.
OTF är ett modernare teckensnittsformat som utvecklades av Microsoft och Adobe i slutet av 1990-talet. OTF-teckensnitt är baserade på PostScript-teckensnittsformatet, som används av professionella skrivare. OTF-teckensnitt kan innehålla en mängd olika funktioner, inklusive flera glyfer, ligaturer och kerningpar. De kan också användas för att skapa variabla typsnitt, som kan anpassas till olika storlekar och vikter.
TTF är ett äldre teckensnittsformat som utvecklades av Apple i början av 1980-talet. TTF-teckensnitt är baserade på TrueType-teckensnittsformatet, som utformats för att vara kompatibelt med både Macintosh- och Windows-datorer. TTF-teckensnitt kan innehålla färre funktioner än OTF-teckensnitt och de kan inte användas för att skapa variabla teckensnitt.
Här är en tabell som sammanfattar de viktigaste skillnaderna mellan OTF- och TTF-teckensnitt:
| Funktion | OTF | TTF |
|---|---|---|
| Format | Moderna | Äldre |
| Baserat på | PostScript | TrueType |
| Funktioner | Kan innehålla flera glyfer, ligaturer och kerningpar; kan användas för att skapa variabla typsnitt | Kan innehålla färre funktioner än OTF-teckensnitt; kan inte användas för att skapa variabla teckensnitt |
| Kompatibilitet | Kompatibel med både Macintosh- och Windows-datorer | Kompatibel med både Macintosh- och Windows-datorer |
I allmänhet anses OTF-teckensnitt vara överlägsna TTF-teckensnitt. De erbjuder fler funktioner och är mer mångsidiga, vilket gör dem till ett bättre val för professionella designers. TTF-teckensnitt används fortfarande i stor utsträckning och föredras ofta av kompatibilitetsskäl.
